Levande döda björkar

I barnträdgården på Hillier arboretum såg jag de här snygga, levande döda björkstammarna som också fungerade som klätterväxtstöd. När stammen är död har den fler levande celler än när den levde, paradoxalt, men sant. När den tas över av cellulosanedbrytande svampar och insekter lever hela veddelen, när den lever och växer är det bara ett tunt skikt ett par cm in från barken som har levande celler.

Framför allt tycker jag att det är så grymt mycket snyggare än tryckimpregnerade stolpar som i åratal lyser lite giftgrönt.

Kolla in mer från Hillier här

Nu är den här och jag är så galet nöjd!

Den blev så fin, en väldigt speciell känsla att öppna det vaderade kuveret och hitta en bok med mitt namn på. Kul. Så tacksamt att jobba med proffs som Redaktör Carin och formgivare Jenny, det hade aldrig blivit så bra utan dem. Och den känns sådär eko/naturlig men utan att vara brun/grön utan med mycket färg och sköna bilder som gör den lite mer lekfull och fylld av lust. Det var just det jag var ute efter i uttrycket, en frukt och bärbok som vänder sig till dem som vill förföras av nya växter utan att göra det överdrivet krångligt eller pekpinne-aktigt. Det ska inte vara mycket svårare än en smak, en doft och en färg. Och förståss med ett innehåll som visar det där lite mer oväntade ätbara, innehållet kände jag ju till, men att känslan på omslagstyp och papperskvalité, bakgrundsfärger och illustrationer blev så bra känns superkul!

På tisdag kväll blir det bokrelease i Broddetorps bibliotek! 19.00 alla är välkomna! föreläsning, provsmakning, fika och trädgårdsprat!

Omega hydroponics

En rätt cool hydroponisk lösning som påstår sig få ut 3-5 gånger så mycket grönmassa per watt tack vare att den roterar. Tillväxthormonet auxin sprids då jämnt i växten och ger bättre tillväxt (säger dem) det blir dessutom minimalt med spilljus, det är växter runt om hljuskällan. Jag ser det mest som ett jäkligt fränt konstverk. Men samtidigt odlas väldigt mycket grönsaksväxter hydroponiskt idag, men då med naturligt ljus. Som en kommentar till vad  technogardening kan vara så är det värdefullt. Och det fångar åtminstone min fantasi!

Frisläppt bok!

Den finns inte i handeln än, men för att pressen ska hinna med sin pressläggning hade vi pressrelease igår för min nya bok på ulriksdal slottsträdgård. Sjukt kul och hedrande att få släppa boken där tillsammans med giganter och stora ispiratörer i trädgårdslitteraturen som Karin Berglund, Inger Palmstierna och Gunnel Carlsson. Ja så presenterade Paolo Roberto efter mig. Rätt kaxig grabb det där. :) men nu har han skrivit en trädgårds/kokbok, gulligt. Det var vansinnigt mycket folk från pressen där och Bosse bjöd på en magnifik lunch, kompisar från Ica Bokförlag, Allt om trädgård och en och annan bekantskap från tiden när ensamma trädets plantskola låg i Mandelmanns trädgårdar gjorde stämningen så himlans go. kunde inte vara bättre!

Skörda nya smaker, en upptäcksresa i trädgården är en odyssé i ett gäng ovanliga ätbara växter som är sådär jäkligt grymma helt enkelt. Något för alla som vill dyka in i ett nytt hörn av trädgården och uppleva något nytt. Ni som läst bloggen här kommer känna igen stilen. Boken kommer finnas till försäljning i mars och framåt, boka ditt ex i en e-bokhandel nu innan de tar slut!

Bokus och Adlibris  

Här är lite bilder från dagen.

bästa knapriga knapret!

Det är dags att skörda, allt, högt och lågt börjar ge mängder med skörd, inte en meter utan knapret från de sötaste sockerärtorna!

ogräs i naturen

Det låter lite knäppt, men det var vårt fel från början att de hamnade där. I veckan var vi ute med Wiltshire wildlife trust och röjde invasiva arter, det var Himalayan balsam, eller som vi säger jättebalsamin som var på schemat. Det är lite typiskt för bara i början på 90-talet såddes den ut medvetet eftersom man trodde att den var bra för humlor och bin, men det visade sig att den inte var någon höjdare trots allt. Vid det laget hade den redan spridit sig en hel del. Problemet är egentligen tvådelat, dels växer den kraftigt och täcker ut annan vegetation på fuktiga platser, ofta nära floder. Det är illa nog, men när vintern kommer så vissnar den ner och dess minimala rotsystem bryts snabbt ner och lämnar flodbankar helt öppna och utan något som helst skydd mot erosion. Resultatet kan bli förödande.

Jag trodde inte att rensa jättebalsamin kunde löna sig, en enda frökapsel som exploderar kan ha hundratals om inte uppåt tusen frön. Men där vi rensade hade ett projekt för bortrensning av jättebalsaminen pågått i 7 år. Och vi hittade bara små klickar nu, en strålande utveckling. Men det är konstant pågående, fröna kan ligga några år i jorden utan att gro i väntan på goda förhållanden så även om det inte har tillkommit nya frön de senaste 7 åren finns det fortfarande en fröbank som skjuter upp nya plantor. Rensningen måste verkligen vara riktad och organiserad för att det ska ge något resultat. Imponerande att se!

Vi gjorde ett och annat fynd på bottnen.. heavy plants.. som bara den!

Chelsea 2

En andra utställningsträdgård som verkligen kändes helt rätt var RBC new wild garden I mitten var en ombyggd skeppscontainer centrumpunkt, numer fungerade den som ett schysst uterum eller studio. Den hade grönt tak och på väggen var ett till insektshotel med cirklar av olika material som kunde bjuda in insekter av olika slag att slå sig ned i. Snyggast tyckte jag att cirkeln fylld av murgrönerot var, den var monterad med ett litet mellanrum mellan roten och väggen där stamhäckande fåglar som trädkryparen kunde hitta ett hem. Trädgårdens tema var att belysa hur man på olika sätt kan ta tillvara på regnvatten. En en annan riktigt snygg detalj var de kallmurade kalkstensmurarna som även de hade plats för insektsgynnande fyllning, ett fack var fyllt med gamla böcker, det gäller att gynna bokmalarna :)

Detta bildspel kräver JavaScript.

På ett sätt kändes RBC new wild garden som ett riktigt lyckat koncept som förutom en stark miljöprofil också lyckades skapa en färgrik och otroligt inbjudande miljö om det är en trädgård från Chelsea jag skulle vilja bygga upp hemma så är det den här, om det bara hade varit lite fler ätliga växter förståss

 

Chelsea 1

Det går inte att komma till England och kolla på trädgårdar utan att besöka den hortikulturella världens epicentrum Chelsea Flower Show. Jag har velat komma dit så länge att jag inte vet när det började. Nu var det dags och trots skyhöga förväntningar blev jag djupt inspirerad av årets utställning och jag känner en stor ödmjukhet gentemot alla som satsar så stor del av sitt engagemang för att få ställa ut under en hektisk majvecka. Det blev förståss galet mycket bilder så jag tror det här får bli en följetong.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det var förvånansvärt svårt att välja ut en favorit bland utställningsträdgårdarna eftersom så många hade riktigt spännande teman, men the B&Q Garden blev en förhandstippad favorit. En av de största trädgårdarna och helt dedikerad åt ätlig odling. Trädgården dominerades av ett torn som symboliserade ett boningshus med en grön ört-vägg och grönsaksodlingar i hydroponiska system i balkonglådor, vattnet recirkulerades från en damm som bröt upp hela trädgården i kanaler. Bredvid det huset var det ett insekts-höghus för biologisk mångfald som satts samman av skolklasser. Träden var mullbär spaljerade i en takform och lindar vars blad kan ätas som sallad. Men framför allt var det ett statement att ätliga växter platsar i den mest strikta formen och mest nyskapande arkitekturen. Ätlig odling är stort och blir större.

Phytophtera – nya fiender

Det pågår ett tyst krig i Engelska parker och trädgårdar, något som jag inte alls hade hört talas om förrän i somras när Anna, som jobbade en sommar på ett engelskt gods, berättade om det. Nu när jag är här känns det lite som om en trädgårdskris hänger som ett åskmoln över horisonten. Det handlar om ett svampsläkte Phytophtera, vars ca 100 kända arter kan ställa till med stora problem. En av dem Phytophtera ramorum gjorde sig känd i USA som Sudden Oak Death, vilket är talande i sig själv. Nu har den och en annan P. kernoviae kommit till England. Båda sprids med sporer med dött organiskt material. Vilket gör att dem lätt med dagens globala marknad kan förflytta sig över enorma områden. Infekterade växter försvagas, drabbas av kloroser och dör till slut. Rhododendron ponticum verkar vara en av vektorerna/värdväxterna som klarar infektion men därmed ökar spridning till mindre motståndskraftiga arter.

Nu pågår en mindre utrotning av den över hela landet, och det är inte bara i parker, i skogar finns den ofta förvildad här och lärkträd har samma förmåga att fungera som värdväxt, så den möter också den samma öde nu.

Sjukan sprids med allt från jord på skorna hos frekventa trädgårdsbesökare som gärna promenerar från den ena känsliga miljön till en annan i miljontals. Men också med kompostmaterial. I ett arboretum som vi besökte var man i färd med att bygga en stor anläggning för sterilisering av flis och täckbark som man genererade på området. De hotade arterna är inte bara unika rhododendronarter, som efter habitatförstöring i sin ursprungsutbredning bara finns i England, utan också magnolia, ek, idegran och lärk. I den skyddade dalen där Wollemian hittats har det konstaterats att den spillran av levande fossil också är hotade av försvagning av phytophtera.

Transporter av växter och andra varor över hela världen ökar risken markant att allvarliga sjukdomar sprids.  Helt klart skrämmande. Jag minns att jag hörde om en ny sköldlus som kommit från sydafrika till växthusodlingar utanför kristianstad, med julstjärnesticklingar. Ibland undrar man om varorna är värda risken.

Phytophteraövervakning genom sporprov i  heligans unika rhododendronsamling

Det här kan lika gärna vara något annat svampangrepp, men risken finns att det är phytophtera, jag frågade de som arbetade i parken där jag tog den här bilden, dem hade aldrig hört talas om phytophtera…

Äng 2.0

I fredags var vi tillbaka till samma äng som var täckt av kungsängsliljor för en månad sedan. Nu hade den helt bytt skepnad och tillsammans med gullvivorna som sjöng på sista versen var det nu en handfull olika arter av orkidéer som skapade ett lila skimmer. Masseffekten är obeskrivlig när man försiktigt trippar fram för att inte skada blomstjälkar eller rötter. Den här typen av hö-ängar är extremt sällsynta idag och en sista spillra från forna jordbruksvanor. Med en enda kraftig stallgödselspridning skulle gräset ta över och kväva alla örter. Mångfalden är makalös i en sån här äng. verkligen mäktigt att uppleva, och det väcker frågor och diskussioner kring vad som har ett värde. I en tid där odlingsmark är allt mer eftertraktad och oljereserver som sinar och kräver ersättning som eventuellt sätter ännu större press på odlingsareal. Kommer det då finnas plats för den här typen av miljöer. Har vi verkligen råd att förlora ängarna och helt utrota många arter med dem? Det är lätt att tänka att man kan gör sitt med en äng i trädgården, men den kommer aldrig kunna bära samma mångfald som ett landskap och hur ska arter från de här sista spillrorna kunna hitta till en urban äng? Jag tror att vi måste vara medvetna i allt vi gör, sätta press, inspirera. Utnyttja tillgångar och se möjligheter. För det handlar inte bara om att bevara på få åtskilda platser utan också bygga ett system som kan hålla alla värden, hållbart. Det ska bli spännande att komma tillbaka igen om ett par veckor och se om den genomgått ytterligare en metamorfos.

Såhär såg den ut för en månad sedan